Zandra

I skolan idag. Känns lite konstigt, känns ja börja nyss. Kommer verkligen sakna vissa från klassen. De har verkligen fått en plats i mitt hjärta. Har funnits där för mig när ja behövt dom som mest, å ja likadant. Önskar att mamma finns nu, ja ville att hon skulle få se mina betyg å vara stolt över mig. Men ja vet att hon se Ner på mig å ler. Men de gör så ont, ja behöver henne så hon kan vägleda mig från åt rätt håll. Men hon gör de på sitt sätt nu. Önskar bara att hon kunde ge mig ett tecken på att hon e kvar vid min sida. Saknar dig! Har verkligen insett hur beroende ja har varit av henne. Men ja tog henne för givet. Varför inser man sånt när allt e för sent? Men hon visar sig när ja minst kommer ana de!

Sitter på bussen hem. Har faktiskt varit i skolan å skrivit prov. Gick nog bra, hoppas ja. Har ännu inte fattat att mamma e borta. Väntar fortfarande på henne. Ja har sagt till mig själv att allt ja gör nu i livet e för henne. Ja ska Fan klara av skolan, ska hitta ett jobb så fort som möjligt, Om ja du kan få ärva nåt från henne så vill ja ha lägenheten! De e de enda ju har kvar från henne. Pengar å sånt skiter ja i. Men den vill ja verkligen ha. Hoppas pappa Vågar ge mig en chans att visa att ja kan klara av ansvaret. Mamma om du finns kvar runt mig, snälla hjälp mig nu! Ja vet att du kan! Glöm inte en sak till.., SAKNAR O ÄLSKAR DIG!

MAMMA......

Fy fan jobbit d känns....
speciellt på morgonen. ja vaknar upp i hennes säng, känner gråten brinna bakom ögonen... hämtar andan ett tag innan ja kan resa mig..
går upp å sätt på kaffe, sätter mig vid bordet å känner hur tom ja e .... känner mig sååå ensam.
vart än vänder mig så ser ja mammas ansikte och hennes sista andetag, de svider i hjärtat......

Varför skulle hon försvinna så fort?
ja har ju haft på känn att d skulle gå fort, men inte såhär!!

ja kan säga att ja e såååååååå glad att ja har så fina människor omkring mig som verkligen ställer upp på mig..
ja vill inte vara en börda för nån egentligen men de här räknas inte som börda ja vet....
men än då..

va skulle ja göra utan er???
ja kommer vara er evigt tacksam för allt ni gör å kommer göra!!

Ja har inte gråtit på 2 dagar nu......
känns lite konstigt, men d e väl som Cina säger, d kommer i 3 faser?

1 & 3 e dom känslomässiga, den 2a e den praktiska när man ska fixa me allt...

HUR FAN SKA JA KLARA AV BEGRAVNINGEN?
ja kommer verkligen bryta ihop. kommer ja klara av att ens vistas i "kyrkan" eller vart d nu blir av??
kommer nog aldrig känna mig så lite som då!
ja ska lämna min mamma i guds händer... men ja vill ju inte...

vet dock att hon har de bättre nu.... men ja vill inte...........
jag fick iaf se henne försvinna som den hon var å inte nån annan!

Mamma kommer alltid vara mamma... men nu finns hon inte längre.... iaf inte i någon själ.. hon finns runt mig, i mig, känner henne hela tiden men ja kan inte fatta att hon verkligen e borta...
ja väntar på att hon ska komma hem från sjukhuset igen...

Ja kanske inte hann säga allt ja ville, men ja hann iaf till henne innan d va försent.

"- Mamma, jag är här nu, jag älskar dig.... De är ok...."


I onsdags var ja på sjukhuset för att hälsa på henne, dom skulle ju fixa armen på henne, men hon var för svag.
hon var helt borta av all medicin ikroppen... ja lät henne sova på hennes begäran.
men innan ja gick så sa ja;
"- Mamma, jag älskar dig."

Hennes sista ord till mig var "-Det samma"


Mamma hälsa Olle, Britta mfl där uppe.....

saknar dig så ja inte vet var ja ska ta vägen!!!!!!!!!!!!!!


VILA I FRID MIN FINA FINA MAMMA..... ÄLSKAR DIG SÅ OERHÖRT MYCKE, DU KOMMER VARA EVIGT SAKNAD....
MEN JA VILL EGENTLIGEN BARA ATT DU KOMMER TILLBAKA!!!!!!!!!!!

NU sprutar tårarna!!

Utan mamma här hemma.... känns jävligt tomt...  men ja vet att hon e på rätt ställe iaf...

Han inte fått så mycke besked än om va dom ska göra.... vet iaf att dom ev ska stråla axlen på henne så hon slipper smärtan...
men resten gör dom när hon e stark nog...
hon e ju bara skinn å ben nu, har inga krafter alls, kan inte sitta själv mm
ja hoppas hon hinner bli starkare....  annars e hon ganska körd....... =((

men ja hoppas hon klarar av d här.... för annars blir ja helt ensam!

Ångesten stiger, hur mycket hinner vi me innan de e försent? Hinner ja träffa rätta killen, hinna få mitt första barn? Ja hoppas ja hinner me nåt av de iaf men nu tar ja fortfarande bara en dag i taget. Resten får vi se va vi hinner.

Ska faktiskt bli skönt å få komma ut lite.... kan ju inte bara sitta hemma, ja har ju ett liv oxå.. Visst att d har förändrats väldrigt mycke så betyder inte att ja inte kan gå ut å träffa lite folk..
Skulle bli knäpp av att bara sitta inne...
Stackars mamma som e van att alltid ha folk runt sig, som nu ligger själv å bara är...
Försöker ändå hälsa på så mycke som möjligt men hon har sagt själv att ja inte behöver komma varje dag... men ja e där iaf varannan...

Ikväll ska ja faktiskt ut en sväng me syrran å lufta pälsen lite.... Vart vi hamnar e ännu oklart.. men d blir iaf nånstans!!

Ska fixa mat å sen dricka lite.... Men d blir ju inge fylleslag direkt!!

Trevlig lördag alla som läser!!

Glöm inte att d går å kommentera bloggen oxå!!

kram kram

Idag vet ja inte va som e fel... Har prov imorrn, försökte plugga me hjälp av syrran, gick väl sådär...
Men ja kan inte plugga förlänge för då blir de blackout till slut.

Va hos mamma igår, va ingen skillnad på henne. Dom prata om att dom ska skicka proverna till Karolinska så får vi se sen va som händer...
Hon kommer även bli förflyttad men vart vet ja inte än.

Känns ändå ganska bra för då kan hon få den hjälpen hon verkligen behöver där dom e specialister, å kan sin grej.
På S:t Göran kan dom inte göra mer nu...
Hoppas dom kommer på nå bra sätt att hjälpa henne så kan bli bättre å kanske till å me komma på benen igen. Men en sak i taget...

Dax å plugga lite mer nu... Få se hur d går ??

Ha en bra dag!

Ja kände bara att d e va dax å börjar igen, känner att ja kommer behöva de...
För de här e fan inte kul, när ska ja få ha en lugn stund här i livet å bara njuta??

De här e fortfarande overkligen, chocken sitter kvar, har inte släppt än. Ja lär sjunka långt ner när väl mattan rycks bort under mina fötter....
Gonna end up flat on my face....

Varför var d tvungen att hända henne? Varför har vi inte märkt nåt innan, eller bara fått nån liten hint av de??
Fick veta den stora smällen igår om hur allvarligt de egentligen är!
Bröt ihop totalt...... Men inte framför henne..
Hon ska inte få se mig "svag" ja måste vara stark för oss båda. Bara hon inte väljer att ge upp, då går d bara fort... Då kommer ja inte hinna me, kommer inte förstå va som egentligen händer.
De får inte gå fort.......
För hennes skull så ja, men inte för min!!

Ska åka in till henne sen, hon kommer bli förflyttad, men vart vet ja inte än...

Detta e en början på ett helvete!!