Zandra

I skolan idag. Känns lite konstigt, känns ja börja nyss. Kommer verkligen sakna vissa från klassen. De har verkligen fått en plats i mitt hjärta. Har funnits där för mig när ja behövt dom som mest, å ja likadant. Önskar att mamma finns nu, ja ville att hon skulle få se mina betyg å vara stolt över mig. Men ja vet att hon se Ner på mig å ler. Men de gör så ont, ja behöver henne så hon kan vägleda mig från åt rätt håll. Men hon gör de på sitt sätt nu. Önskar bara att hon kunde ge mig ett tecken på att hon e kvar vid min sida. Saknar dig! Har verkligen insett hur beroende ja har varit av henne. Men ja tog henne för givet. Varför inser man sånt när allt e för sent? Men hon visar sig när ja minst kommer ana de!